Lika för lika

Idag har vi spelat på Lärarnas hus på en seminariedag om ledarskap och genus. Vi spelade en scen från vår nya föreställning om Jämnställdhet. En scen som vi kallar för Genuskedjan där vi spelar fram hur könet spelar roll från det vi ligger i magen tills vi hamnar i graven, och hur svårt det kan vara om man försöker bryta normen. Det finns alltid människor som vill putta tillbaka en till normen.
Det var jättekul att få möta en publik med denna scen. Publiken var väldigt öppen och bjöd på många skratt. Det är alltid spännande att se hur nytt material tas emot. 
Det var många skrattade och sa att det var mycket som kändes igen från livet så var det flera som berättade att de tyckte att det var tänkvärt och satte snurr på tankarna. Bra, tycker vi!
 Det var nästan 300 personer i publiken och vi hade bara en halvtimme så det fanns tyvärr ingen tid för interaktivitet på det sätt som vi brukar göra. Vi hade samtal med publiken på slutet då några hann lufta sina tankar om innehållet. I samtalet kom vi också in på att "ja, vi känner igen det här, men vad kan vi göra för att förändra hur det ser ut?"  I forumteaterdelen är det ju det viktiga - förändringen! Några avslutande ord om dagen och vad man kan göra, får vara från en kvinna som sa ungefär såhär: Vi bode verkligen försöka hjälpas åt att ödmjukt påminna varandra när vi normerar, för vi kan alla ramla dit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0