BREYTA

Nu är vi i repetitionstagen igen. Vi repeterar och finputsar på vårt senaste verk om jämställdhet för Skolverket. Jättekul, men som alltid finns det för lite tid. Så mycket man kan göra - och så lite tid...
Alla scener är klara men det är putsen, finishen som ska komma till. Finliret, eller det där stora som bryter av.
I kväll har vi jobbat med tapper studie och yrkesvägledare som får tampas med en lärare som "könar"/"gör kön" utifrån sina förväntningar på flickor och pojkar. Syven får även möta en pappa som inte vill att dottern ska välja gymnasieprogram utanför den förväntade och (kanske enklare att passa in i..)normen.
Snart är det dags för provpublik och det blir spännande. Åh, vi vill så mycket så det bara bubblar och sjuder om oss. Då kommer klockan och tickar och tackar och stressar på. På lördag ska vi bli lite mer skönsjungande. Vi ska ha/få en fortbildningskurs i sång med två förträffliga sångpedagoger. Det ska bli spännande och lite mys-läskigt.

Äntligen var det dags för Lika Olika igen. Vår likabehandlingsföreställning för skolpersonal. Vi spelade på en gammal vacker skola i Malmö för personal inom gymnasieskolor och vuxenutbildning. Denna gång var även några gymnasieelver från skolornas  likabehandling/värdegrundsgrupper med. Det var intressant att ha med lite ungdomar som kunde ge sin syn på problematiken. Hur tacklar vi t.ex. att man sett kränkande sms på en elevs mobil eller personal som omedvetet kränker elever? Häftigt att se engagerad personal som inte bara kan låta saker ske på scenen utan att göra något. Tänker speciellt på en tjej som var otroligt engagerad och kom upp mycket. Det krävs mod att stoppa och agera.

Sitter på tåget på väg hem från en spelning i Götene. Vi har spelat Falla Mellan Stolarna i en jättefin lokal för 60 personer från olika verksamheter. Bla. de vanliga målgrupperna: skola, BUP och socialtjänst men även för habiliterings och fritidspersonal. Publiken var initialt lite återhållsam och det var ingen som direkt kastade sig upp på scenen. Agneta (som var spelledare) betonade skillnaden mellan att prata om förändringar och att faktiskt handla, då kom en kvinna upp och bytte ut. Rätt snart var det en i publiken som först berättade vad hon ville göra uppe på scenen - men när hon kom upp och provade gjorde hon något helt annat. Ett tydligt exempel på skillnaden mellan att prata och att göra. Man vet aldrig vad som händer när man väl är där!

Det var härligt att se skiftningen från den till en början lite försiktiga publiken till en publik som verkligen vågade höras och testa olika lösningar!
Tack för idag, Götene!

/Breyta

Idag har vi spelat på Lärarnas hus på en seminariedag om ledarskap och genus. Vi spelade en scen från vår nya föreställning om Jämnställdhet. En scen som vi kallar för Genuskedjan där vi spelar fram hur könet spelar roll från det vi ligger i magen tills vi hamnar i graven, och hur svårt det kan vara om man försöker bryta normen. Det finns alltid människor som vill putta tillbaka en till normen.
Det var jättekul att få möta en publik med denna scen. Publiken var väldigt öppen och bjöd på många skratt. Det är alltid spännande att se hur nytt material tas emot. 
Det var många skrattade och sa att det var mycket som kändes igen från livet så var det flera som berättade att de tyckte att det var tänkvärt och satte snurr på tankarna. Bra, tycker vi!
 Det var nästan 300 personer i publiken och vi hade bara en halvtimme så det fanns tyvärr ingen tid för interaktivitet på det sätt som vi brukar göra. Vi hade samtal med publiken på slutet då några hann lufta sina tankar om innehållet. I samtalet kom vi också in på att "ja, vi känner igen det här, men vad kan vi göra för att förändra hur det ser ut?"  I forumteaterdelen är det ju det viktiga - förändringen! Några avslutande ord om dagen och vad man kan göra, får vara från en kvinna som sa ungefär såhär: Vi bode verkligen försöka hjälpas åt att ödmjukt påminna varandra när vi normerar, för vi kan alla ramla dit.

Vi spelade vår samverkansföreställning, Falla mellan stolarna,  i Malmö för några veckor sedan för skola, polis, socialtjänst och barn och ungdomspsykiatrin. Det var en trött teatergrupp som steg upp 03 på natten för att komma till Malmö samma morgon. Spelningen blev dock väldigt rolig med en glad och engagerad publik.